Telefonen ringer
jag tvekar, lyfter luren
darrar
det är han igen

smeksamt

med skrattet på lut
i rösten
pratar övertygande

Jag säger nej, lägg på
rösten maler på
lägg på, jag höjer rösten

du förstår inte, skrattar han
jag skriker osammanhängande
skrattet eker ur luren

svettdrypande kramar jag luren

blir åter åter barn
klassen pekar finger
skrattar hånfullt i kör

fegis fegis
du fattar ju inget.

© Bosse 6 november 2015.