Solen hängde tung och loj
över vitsippsbacken
och blicken spanade mot molnen

Hemåtfötterna var redan ställda

I ett vitglödgat ögonblick
rusade alla bokstäverna
mot det svarta hålet
där de löstes upp
till en mjältsjuk dimma

I nästa ögonblick
var allt som vanligt igen

Vargmamman med det gula
hängande ögat visade sig
mot horisonten
och viskade till mig
att hon bara skojade

Resten av tiden var väntan