I begynnelsen när allt som varit tomhet och kaos fullbordats
var en skapelse av en fridfull plats det centrala i alla mänsklig
tros uppfattningar. Vi kallar denna lustgård för ett Eden.
Detta är den centrala punkten där vi har placerat ursprunget för
vår uppfattning om dualitet.
Det viktiga i denna lustgård var de två träd som var livgivarna
för de organismer som i frid levde sida vid sida utan sorg och
vedermödor.
Men när som den destruktiva kraften, prövningen. Här i ormens
skepnad började skapa tvivel, fick detta människan att söka sig
in mot de områden som var kärnan till Eden. Lyckolandet som
skapats kring de två träden, kunskap och liv. Dessa duala symboler
var en gudomlig kunskap, onåbara att förstå.
Av människornas längtan och genom ormens förslagenhet, förleddes
de av sin girighet, att äta av trädens frukter. Ormens val blev att locka människorna pröva frukten av kunskapens träd. Trädet med sina prålande
frukter gav en oemotståndlig lockelse. Livets träd som var oansenligt
och grått nästan utdött, glömdes bort av människan med dess nyfikenhet
och nyväckta vetgirighet.
Kunskapen som människan fick och förvaltade väl, skapade välstånd
och girigt konkurrerade människan om en plats för sin makt. Med hunger
efter timlig lycka, hade man snart fördrivit sig ut ur det paradis som var
ursprunget för mänsklighetens existens.
Lyckan sökte man genom mera kunskap, men att människans ursprung
var i det duala förträngdes. Den kunskapen om det eviga livet som
livets träd förmedlade var för oansenligt att ingen kunde se eller ens
ana dess existens. Det var en känsla och vision som i det kunskapstörstande samhället hade förpassats till myternas och sagornas värld. Vem kan tro på ett dualt samhälle där det ena är det ena är baserat endast på att tro.
Detta som är ett onämnbart något, som i sin struktur bara finns, för den som behöver den och när det finns en mottagare som reservationslöst kan tro. Vetenskapen är det som genom sin konkreta sammanhållande faktor kan skapa struktur och förståelse.
För det som är dualt behöver inte vara lika utan kan likväl vara olikheten i livet.
Det är det gudomliga och livgivande som i den kärlek och respekt som ges i ömsesidighet. Dualism är när liv ger kunskap och kunskapen förblir som den eld som håller livets låga levande.

© Bosse