Till å från man känner
sig, ganska, så beklämd.
Råder brist på vänner.
Hjärtats ton är mollstämd; -
- däri, ock, Hat bränner !

Nått sticker likt en tagg -
till både kropp & Själ.
Det sprakar utav Agg!
Vad är det som är FEL?
Bestulen på mitt Ragg !

Känner kall förtvivlan!
Han var så rar, en gång !
Visa´ att han var man !
Nu, en annan - hans Fjång,
får njuta av, minnsann!

Borde fixa en ny
å lämpad Strategi,
åter gänga ´en, - ty,
nu, är jag alltför fri;
Kan jag ont Öde - fly ?

Kan bara inte tro, -
att han mig ej gillar...
Men, all denna Otro -
- ej min Längtan stillar,
ger mig, endast, -- Oro ..~