På ordens kokande vågor
har jag slungats upp och ner.
Jag är Poet och utmanas tufft!

Jag ser vad ingen ser i vindens plågor
då plötsligt den öppna himmeln syntes
för en sekund inför en smula förnuft!

Vinden kastar min själ
likt en övergiven stulen vante över
vårens alla drickbara sädesslag som vinden stjäl

Vinden kasserar mig mot berget
likt den förlorade vante jag så ensamt är
Flyger för stunden, Flyger mot härbärget

Bokstäverna flyger om kring
under rubriker som missat sina mål
där alltid ord står och stavar till tuffing

I stormen jag fann lä bakom sten på kyrkogården
där jag kurade mig samman och tänkte på alla dem
jag försakat och förlorat i lustgården

Sluta gråt och tänk inte sådana tankar mera
varpå vinden sade att jaget redan sagt förlåt
Du kommer lära känna flera, Gråt ej mera!

Stormen piskar mig där jag sitter
men jag offrar ingenting för allt,
strävar, söker, allt för ingenting så britter

Det är kaos
ej genomläst och
Nu en PAUS...