Du satte handen kring mig kind och smekte den så ömt.
Sedan sa du till mig varsamt , du är vacker nu som förr.
Du sa till mig med blicken fäst i mina ögon blå, att i varje liten rynka finns det minnen av oss två.
Genom åren har vi skrattat, skapat minnen du och jag.
Symboler utav livet är de rynkor som du har.
Du är vacker ung som gammal, kära du , min skatt mitt allt.
Och i dina ögon vackra ser jag varje dag mitt allt.
Jag ser en man som jag har älskat sedan tidens början fanns.
Jag ser en man med ögon så klara, som speglar själen din så grann.
Du har en själ som jag vill följa genom alla äventyr. Utöver livets sista ände och genom evighetens ö.