Läs Vak - Fri vers av Stefan Albrektsson

Redan medlem? Logga in

Nyheter Läs Texter Poesikalender Sök Hjälp Bli medlem nu!

Vak

Ett godståg sjunger sin valsång genom natten.
Jag letar mig fram på stigen bakåt.

Han, ett rop på hjälp.
Bakom ögonen panisk
då han simmar i regnet
på en stulen cykel.

Solen släpar under horisonten,
jag har bäddat min jord.
Så många ord
har smutsiga fingrar.
Underjorden,
mirakelvärlden vältrar sig
och dyker med oss.

Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 497 gånger och applåderad av 20 personer
Publicerad 2015-12-29 16:41

Skriv ut

Spara som PDF

ej medlem längre
När jag läste ”vak”, första gången slog resan till inom mig och en märklig rörelse för mig än hit, än dit: sydstater i USA, med ”kringkastningsavstånd” till Nashville, Mobydick, Stigfinnaren som förlorat generationers kunskap. Oscar Wilde sista kamp med tapeterna, barnvisans igenkänningstecken med kuliss av vårt mörka norden, göticismen, romantiken, Stagnelius och antiken eller varför inte Prins Hatt under jorden. Och till sist dras jag ned i djupet med detta märkliga djur som åtminstone enligt min egen legend navigerar efter stjärnorna, med vattenljud som stämband.

Det här är vad jag kallar för text. En text som ger läsaren ett frirum. Det står inte mellan raderna. Utan det förutsätter textens egen diskurs.
2016-01-07

ResenärGenomLivet VIP

Tänkvärda ord...tänker lite på hur världen ser ut nu...
2016-01-04

prima donna
Ett godståg kommer lastat. Valens sång är vacker och litet ödslig...lyssnar i vaken/vakan
2016-01-01

Jaseph
Först lystrar jag till "valsången". Poeten låter godståget sjunga så. Jag erinrade mig glömda gymnasiekunskaper och googlade mig fram till "dopplereffekten", den effekt som gör att en ljudkälla som närmar sig tycks stiga i tonhöjd när den närmar sig åhöraren och sjunka när den avlägsnar sig. Och även om jag inte lyssnar till valar så ofta, så känns bilden så träffsäker. Poeten använder även "valen" som metafor i slutet av dikten. Dessutom rör sig dikten med "vattenbilder" som ju är valens element. Jag tänker på titeln och att pojken "simmar i regnet". Dikten leker också med rörelser. Godståget som närmar sig, avlägsnar sig och diktarjaget som rör sig fram och (!) bakåt på stigen, och nu inte bara i rummet utan i tiden. Slutligen slås jag av hur denna dikt även är jordnära. Solen orkar inte över horisonten, så mycket underbart (och svårt!) sker just under jorden. En drömsk dikt med många pärlor för oss poeter!!
2015-12-30