XLVI. Oskuldens  vagga och skuldens kista, är  livets
och dödens  första och sista  boningar, däri  oskulden
skönhet ger och naturens  hårda lag den förför till ett
biologiskt förfall. Denna groteska  naturlag är en grav
med händer som  vill dra ner allt  levande, glupsk och
omättlig,där konsekvenserna får Dantes"Divina come-
dia" att blekna vid  en kort eller  långdragen  jämförel-
se, medan ständig  flykt vänjer  oss att tygla  vår  hets,
som okända och kända begär  vakar  på oss, varav för-
fallet följer på  vår  barndom  när  kärlekens  och  frid-
ens band som  barnsjukdomar  med tiden blir botade.

XLVII.Allt som är haffsigt,slaffsigt,klaffsigtoch slaskit,
blaskigt,snaffsigt,slängit,hängigt,slampigt,fjolligt,dam-
pigt,slamsigt,tramsigt, klantigt, svettit, kletit, kladdigt,
köttit,fläskigt, fettat,hårigt och snårigt, åtrår den civili-
serade   kanibalismen,  som   är  blind  av  hunger, så
bland  kadaver och  nekrofiler  älskar  de  varandra in i
dödens   upplösning, intill  intet  av förmulltning, med
dallrande fläsksvålar av kroppar  som Dinosaurier,och
svin av svin,asflugor och larver, göder moder jord,som
det omättliga  monster  den   ammats till  av de fyra ele-
menten, och  äter sitt eget avfall som göder  det  Andro-
gyna monstret.

XLVIII.Det sköna, rena, oskuldsfulla förskräckte dessa,
som spöken  skyr ljuset, men skön ändå, var  hon i den
genererande,  erogerande   gryningens  morgonrodnad,
och   därefter  utblommad, förbrukad  och förfallen  till
förmulltningen   däri  asflugor och  larver  det  sista  för-
tär, vilket  är det grymma pris  naturen sig  villkorat  för
den korta tid av skönhet den utbjudit.

XLIX.  Det  oskuldsfulla är av  naturen  det  mest attrak-
tiva, allt  däruöver  betraktas  som,  berört, upptrampat,
solkigt, bränt och som  snusk,och det vi älskar hos barn,
är  det vi  själva  inte  längre  kan  vara, däremellan anar
vi  den  utmätta  tidens  grepp  om  oss, som  det  inte är
långt till  paradiset, men kortare gångstig till helvetet.
-