Jag kände hur den löstes upp.
Knuten som så länge funnits därinne.
Så lång tid att den blivit ett med min hud.
Sammansmält med hela mitt väsen.
Jag har aldrig smakat frihet så som nu.
Varit den så nära.
Det är något slutgiltigt i luften, något viktigt.
Plötsligt är jag så kristallklar. Sund och ren.
Om jag kunde urskilja varje enskild atom.
Varje kroppslig cell och byggsten.
Då skulle jag se att de bytte plats. Utvidgades.
Hänförda, viskande om den tid som kommer.
Jag har känt den flåsa mig i nacken länge nu.
Tiden.
Ropat och piskat; Greppa tag. Existera. Attackera.
Jag har varit i otakt med världen.
Nu måste jag lära mig att musicera tillsammans med den.
Skapa de ljuvligaste av melodier.

Jag ska bli till de renaste av vatten.