Ser du mig?
Vem vore jag om du förstod
Skulle du öppna persiennen på glänt
Försiktigt blicka ut i natten
Frosten på ditt fönster dansar för dig
Jag dansar för dig

Ser du den kvarglömda sandlådan
Där barn, likt oskuldsfulla knyten
Lekte lekar, där alla fick vara sig själv
Hur länge tar det innan den gränslösa kärleken svalnar
Oskulden byts ut, de som förr var välkomna
Blickarna sänks

Ser du mig där ute?
Ser du vem jag var, vem är jag nu?
De lekar vi lekte förr, innan nu
Aldrig mera nu
Der var förut
Sandlådan är nu
Ser du den?
Din intuition talar till dig
Du ser mig som den jag var
En av de som den gränslösa kärleken nådde
Med sanden, som ett hav av oskyldighet vi delade
Vi var då
Då var då, då är inte nu
Ser du?

Det är inte som det ser ut
Snön föll ner på oss i oceanen
Ett paradis i nuet, en kvadrat i trä, byggda för oss
Kottarna förenades, vi fann varann
Om vi ändå visste
Det var lättare då, ingenting fanns
Den svala sanden var allt vi ägde, allt vi ville ha

Det mojnar
Den dimma som sakta sänker sig utanför ditt fönster
Främmande, utesluten
En minneston av då
Är jag
Efterlämnar kondens som går i arv, för dig
Dropparna på det transparenta som skiljer oss, förenar oss
Förenade oss

Gryningen är på ingång
Solens skuldfyllda strålar raserar det vi en gång var
De droppar på ditt fönster, som en gång var jag
Faller långsamt nerför dina orubbliga käkar
Verkligheten gryr ikapp med solen
Ikapp med oss
Den ocean i horisonten vi en gång delade falnar
Ser du mig nu?