Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ur askan i elden

Tårar lägger sig över mina kinder.
Det är förtvivlade tårar,
så tunga och okontrollerbara.

Jag känner mig tom,
men långt inom mig tänds en låga.
Snart har hatets eld växt sig större och
torkar samtidigt bort mina tårar med
sina brinnande händer.

Sorgens flod dränker mig inte längre,
istället bränns jag levande,
inifrån och ut.

Men ur askan i elden kommer jag resa mig likt
Fågel Fenix.




Fri vers av Jennifer Videtorn
Läst 448 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2016-04-03 13:51



Bookmark and Share


  in effigie VIP
Fint om den ständiga inre återfödelsen....
2016-04-04

  Goraxy 89 Orion VIP
Att brännas inifrån är inte så bra - då blir det ingenting kvar som kunde resa sig ur elden en gång.
Men så länge som bara skalet brinner så finns det hopp.
2016-04-03
  > Nästa text
< Föregående

Jennifer Videtorn
Jennifer Videtorn