är det konstigt
hur saker får betydelse.
Om jag exempelvis betalar skatt
och samtidigt vill kunna säga

'Jag betalar inte skatt'
'Jag är nolltaxerare'
och liknande om jag tror att det är bra.

Däremot mottas det märkligt nog mindre bra
om det är sant
det jag säger för då kan någon påvisa
att jag inte gör sådär
som någon kan förvänta sig att jag gör
och skall göra, moraliskt sett.

Att ljuga fel är bra om jag säger
att jag inte gör det folk tror att jag gör,
trots att jag gör det.

Att ljuga om att jag gör det som är på det viset som folk tror att jag gör, fast jag inte gör det, är inte lika bra.

Att ljuga är förstås inte bra någonsin,
såvitt jag inte är konstnär förstås,
då går det mesta hem i stugorna.
Konstnär, författare, filmare och så vidare.
Utöver bedragare förstås.