Att se löv gripa sig fast vid grenen i blåst
till slut släppa taget och fara
Att se vattenpussar krusas med spade och hink
övergivna på en gård
Att se mörka regnmoln släpas fram över himlen
fyllda av sorg
Att se övergivna bilar utan ägare
uppradade mot en vägg
Att se bildäck utlagda strategiskt
för att småbarn skall lära sig gå
Att se en ensam kaja flyga mot blåsten
svart med näbben öppen
Att se tegelfärgat tak vänta på
snö som kanske kommer 

Att höra stråkar klingande sprida
sin väldoft i öronen
Att höra barnsteg stapplande både
över och under mig
Att höra fraset i skjortans ärmar mot
skjortans sidor
Att höra susandet från de uppdragna
vitmålade elementen
Att höra bollar rulla över huvudet
och bilar under fötterna 

Att känna kylan i händerna och fingrarna
utan att göra något åt det
Att känna hur det kliar i öronen
utan att göra något åt det
Att känna en slags tomhet inuti som
ligger på lur som ett rovdjur
Att känna en glädje över att leva även om
jag inte vet hur
Att känna att jag inte känner utan att göra någonting
bara låta vara det som är 

Att smaka gammalt kaffe i all
sin skärpa
Att smaka på en soppa som ännu inte
blivit serverad och inskedad
Att smaka sin egen hud
dess sälta
Att smaka förkylning i
halsen och sträv tunga
Att smaka järn och annat
som rör sig i hålan 

Att lukta tvättmedelsflarn kvar
i kläderna trots sköljning
Att lukta rum som efter en
gammal övergiven gubbe
Att lukta friskhet och värme
reglerat av dess motsats
Att lukta sin egen överläpp
av kaffe och tvål om vartannat 

Att vakna av att någon
står lutad över
Att vakna efter en sömn så djup
som snö i september
Att vakna under natten av att regnet
blåser mot rutorna
Att vakna som om man inte vaknat
någon gång tidigare
Att vakna till en helt ny
okänd dags erfarenheter
Att vakna för att efter dagen
sova för att vakna igen