Lade den
stilla ned
i vattnets
andningar,
så som det
nu andas. 

Mot botten:
såg mig om
såg mig som
två frågor
sjunkande.

I de växande avstånden
försöker jag inte svälja himlen
eller söka tillfällig tillflykt,
utan låter de bultande såren bulta
och skådar in i sårbarheten utan förakt.

Omfamnas av en intensiv densitet:
och jag förmår inte längre
behandla mig själv
som någon jag inte vill vara tillsammans med,
som någon jag inte vill kännas vid
och jag blir otänkbar och tystnar.
Det finns ingen botten
i den Kärlek som älskar den jag inte kan älska.