Marken suckar efter skuren,
somnar ångande som ett ammat barn.
Stora fält av blått flyttas mellan moln. 

Jag törstar med ögonen
och ser plötsligt regndropparna
som hänger i spindelväven. 

De griper sig fast
med alla naturlagar som står till buds.
De är bågnande påsar fyllda av glittrande ljus, 

alla har en ljus himmel packad i botten
och den mättade marken lagd över.
De rymmer förvånande nog också hela mig, 

innan andra lagar väger över
och en regndroppe tappar greppet,
knyter ihop sig själv och faller.