När huvud sänks under vattenyta

och håret blir som vajande sjögräs

hörs det ett dovt mullrande

(är det då livet hörs?)

Från fjärran plats glider hjärtats rytmiska dunk fram

två korta (bokstaven O tyckte Samuel Morse)

           orkaner i luftrören bullrar in eller ut

           illa högljutt varje gång

           magen exploderar, hela havet pressas

                     genom vattenlås

           lava flyttas och

           blir tyst

          Samuels O spelas solo

                 åter och åter 

               och åter...

          två korta (varje gång!)

Saknar det försvunna mullret av rusande blod

saknar livet så som det lät förr

När öronens ytterkant smeks långsamt med fingerspets

mullrar det vackert som i Max Richters november

 livet hörs igen

                   även om bara

                                     på lotsas