Som Torkel ibland tänker sig att tänkande kan gå till.

Jag är kille och jag har vant mig vid tanken på att vara det, även om en del frågar mig om jag vant mig vid att vara kille, som en del undrar hur det då skiljer sig från att vara exempelvis kvinna, som den som frågar är, men jag alltså skiljer mig ifrån att vara, och då bör skilja mig från att vara även på andra sätt.

Tanken på att vara ett objekt för andras tankar vänjer jag nog inte vid. Jag kan känna mig som ägd blott vid tanken på, att andra ser mig som just ett objekt, snarare än som en människa.

Hoppas att det är av det lätt flyktiga slaget, att vara objektifierad i andra människors sätt att se.

Skillnaden på de verkliga är att de som bara låtsas vara, inte bluffar när de använder våld.

Förräderiet sin tjusning har. Det går ibland att bluffa och att stundom bete sig som en 'människa'. Kan förräderi ses som trovärdigt?

Essens, ursprunglighet i korthet.
Innan en vill tillsätta det som saknas. för att fullborda.