Vart jag än vandrar
hörs ekot av Hoppet
I rum efter rum
strålar ruset i ljuset
Det dårar och lovar
det gäckar och skräcker
men aldrig dess löfte
står synligt och härligt

Och ändå
så fryntligt
det kastar kaskader
som skuggor från forntidens
stenpyramider
Jag kan inte ta i dem
får aldrig känna dem
bara som hastigast
nudda vid bruset.



31/8 2016