Lyfte inte blicken
och hösten for förbi
Änglarna i löven
fick bli snöänglar
där tanken var klister i en datorskärm.

Klistret rann ner i stolen, i benen
där det blev svårt att resa sig.

Alla mängder av intressant
blev otydbara krumelurer
på en datorskärm.

För trött för att äta.
För trött att sova.
För trött att älska,
eller att bry mig alls.