Nadja undrar ibland vad en som Petra eller Per skulle ha sagt, om de ens skulle har orkat lyssna på budskapet och moralkakorna och där alls fanns några eller om det sagda var att det slaget att det bara skulle vara ren underhållning just där och då. Med det sagt och tänkt skulle de kunna sova riktigt gott på sin kudde, medan en som Nadja kanske ligger där vaken i mörkret och undrar, timme efter timme och plötsligt är det på väg att ljusna och bli en ny dag, men ljusnar det gör det väl aldrig om en skall se det som ett problem att världen och hjärtan brinner?
Nadja vänder på sig och undrar om det går bättre att sova åt andra hållet. Hon vet ju ändå innerst inne att för att kunna vara en kraft att räkna med, natten skall ha sin sömns 8 timmar, för både sinne och kropp vill ha sin som vila. Bara för att viljan finns där och att det hon har på hjärtat just då, att vilja nå ut och fram till möjliga medlöpare, anhängare och medtyckare, mottyckare eller bara tyckare i det stora hela. Hon vet helt enkelt inte på vilken fot hon skall stå, vilken om någon, ståndpunkt hon skall inta. Skall hon använda sig att det någon verkligen har sagt eller skall hon se det som en uppgift att söka tränga in i den människans sanning som om det hela tiden fanns en sorts undermening och agenda i budskapet, som skiner av uppriktighet. Men kanske mera att låtsad eller som en sådan där ironi hon hört så mycket talas om men själv aldrig känt sig riktigt bekväm med att ta i sin mun. Ska hon tala klarspråk eller linda in sig och sitt som i bomull för att en del lyssnare annars skulle kunna se henne i ett annat ljus om hon bara... Det är sådana saker och tankar, känslor, som håller henne vaken och litet rädd också faktiskt. För tänk på de som bara ser henne som, de ser ju bara det yttre och är den där pratande och dansanta sjungande människan verkligen? Eller spelar hon bara en roll bland andra människor som går in i och ut ur roller så som det verkar passa dem att anpassa sig efter sin publik, som ibland bara är mamma eller pappa? Nadja vet inte på vilket ben att stå med i rummen bredvid sover ännu Petra och Per säkert sin skönhets sömn ännu och även om det börjar dagas så är det ännu mörkt ännu och någon tid kvar att som bestämma sig för vilken väg att gå.



*Radion brummar ibland igång en sång som väckning 'Bridge over troubled water', som den skulle ha kunnat heta, om bara om hade funnits. Istället går den igång, den nya dagen, till rösterna ur en radiokanal som tror sig ha något att säga också. 'Och det var ett stycke av Satie som ni nyss hörde och här är...'