Så himla lätt att bara låta vara
och
så ofattbart svårt att låta bli att låta va.

Ingentinget sväller och tar all plats som inte borde finnas.
Som för mycket makaroner i för liten kastrull.
Pssss låter det på spisen och i skallen ett brus.

Ett hinder så högt, en kropp så trött.
Jag har aldrig riktigt haft några armmuskler.
Och just nu orkar jag bara inte mer.