Hägrande tankar och känslor förstås, sådana som passar bäst i en pjäs eller bok som en skulle kunna tänka stundom, bara att den blev läst just av sådana som redan läst böcker, sett pjäser och filmer som på något sätt ger fingervisningar till ett sådant försök eller besök i någon sådan värld. Medan andra hävdar att även om individer vill hävda att detta bara är en värld eller verklighet av många och det finns de som gärna ser vår värld som en hel serie dimensioner där dessa då är en slags speglade versioner av vår egen, bara att utfallet där av en eller annan stor händelse skulle kunna ha ett så möjligt annat utfall. Men i så fall skulle väl även en liten händelse kunna störta en sådan dimension, eller vår egen i sådant händelseförlopp in i en serie av andra möjliga detaljrika framtid'er? Det finns böcker i ämnet och texten tar här bara upp någonting litet av detta och varför det finns så många anledningar att som fastna i tullen och liknande situationer.

Hugo har sina skelett i garderoben. Han har ett helt rum till förfogande av sina kläder så varför han har sina skelett i just garderoben, måste vara att de är för små och obetydliga i sammanhanget att de knappt skulle förvåna någon om den togs fram (grävdes upp) och ingick i en mer nära studie, bland andra. Som en liten glimt av dem kan nämnas att medan andra samlar på en helt järnväg komplett med hus, tunnlar, berg och andra attiraljer, han istället har en oöppnad kartong med lok och vagnar i ett enda exemplar, låt vara som ett museiföremål och med några decennier på nacken nog att klassa det som antikviteter. Medan andra har hela uppsättningar av, han bara har ett exemplar av det udda eller jämt som en del tror är något konstigt att ha hemma. Märkligt blott hos den som finner det udda att just den eller den har något sådant, eller för att de själva samlar på frimärken, spel eller lustiga hattar. En del människor har mindre än det stora flertalet verkar ha, om de blott har plats, tid, pengar och vurm nog.
En del människor är tvärtom, de samlar inte alls utan nöjer sig med det lilla i att ha något, tycker att upplevelser är nog äventyrliga. Inte materiella och tänkta upplevelser utan de som utspelar sig i mera verkligheten. Så medan en del ägnar sig åt att konstruera eller bygga, klättra i berg, simma eller segla, i alla fall tillbringa sin fria tid i eller på vatten. Det alltså finns de vilka blott är samlare och knappt går utanför dörren om de inte får höra talas om ett föremål de vill ha som en karamell för ett barn. Nu är ju skillnaden ganska stor mellan en död och av nålen spetsad ovanligt exemplar av något som bara uttalas på latin och en av tid, lust och saliv försvinnande saker att stoppa i munnen.

År det så klart att ord som 'skelett' skall stavas just så? En människa som Hugo varken vet det eller bryr sig särskilt. I yrket är han dock samvetsgrann. Han tror sig om att sköta sin syssla och bryr sig föga om något annat just då, som en som öppnar broar, kör tåg eller väntar på bättre tider. När det uppstår ett sådant där hål av tid och rum då en väntan uppstår, medan något annat som är beroende av vad någon annan gör eller skulle ha gjort just då, för att han sedan skall kunna sköta sin grej... Kanske att den personen fick en attack och dog just då, blev mördad av en som trodde sig ha något att vinna på saken eller någon naturlig katastrof blandade sig i. Det kan ju ha varit ett vulkanutbrott, en jordbävning eller så snubblade någon bara plötsligt och denne någon som annars hade kunnat 'gå som lik' för att hinna med ett maskineri i rörelse, en buss, ett tåg eller en hiss, passa en tid. Stannade upp i sin rörelse av en sådan snubbling och kom att tänka på att verkligheten och dessa individer som har så brått att hinna. Hon bara är en av dem och som haft sina ögon och andra som sinnen stundom upptagna av någon som Hugo. Kom på tanken som redan föresvävat henne redan något förut. Stängde hon av spisen? Låste hon dörren? Borde hon ha skaffat katt? Och när i så fall?

Om det redan går som inflation i en del individers konstiga upplevelser, hur överraskad bör en då bli av att någon haft en sådan märklig upplevelse? Om alls? Den är väl bara sådan till sin natur, konstig, tills det finns en förklaring, ett som tillfredställande svar? Som en illusion eller så, av en eller annan trollkarl?
Om nu Hugo skulle fastna i tullen på en av Londons flygplatser, då skulle det kunna låta som följer, med tanke på stavningen, reservation där också.
Is there really a difference between them? Off course you can spell them with a difference. All ready in the question? Think about that Hugo Thinks in a Swedish way, not like 'one of them'. What question you will ask him.
- Business or pleasure, sir?
Och då undrar förstås Hugo över dessa frågor. Om nu Hugo är i avsikt eller inte, att köpa en kostym någonstans i London. Är detta då 'Business or pleasure'?
Att köpa något i en affär, det är väl 'affärer' eller i alla fall en affär? Å andra sidan, skulle han alls ha köpt just den, om han inte haft lust att bära den, köpa den förstås, men också sedan ha nöjet att bära den, som andra kläder, bara just den? Frågan , som bara kanske låter sig besvaras, håller därför en individ som Hugo på hemmaplan. Redan i tullen, eller i alla fall tanken på tullen och vad som kan tänkas hända där... Får det konsekvenser av något slag om han svarar något av dessa alternativ, trots att han redan från början... Har de kameror? Kommer han att bli skuggad? Vad angår det dem om han svarar 'nöjen'? Och vilka nöjen skall det då vara? Kommer nöjet att bära kostym, att ses som legitimt? Är det ett nöje för läkaren att reparera min kropp om jag gör mig illa? Eller är det att se som arbete om tandläkaren hittar ett hål? Hon letar förmodligen efter ett. Hur nöjd då, på en skala, blir hon om hon faktiskt hittar ett? Hugo vet inte, han har inte ens någon koll på vad det kostar att flyga till det landet. Skall han flyga förressten? Tänk på att en färja kan börja brinna, ett tåg bli stående i en tunnel och att plan kan få motorstopp. Det har en ju hört på nyheterna ibland, att kriminella ibland 'åker dit'. Hur kriminellt är det där, för att inte tala om vädret.