Klippstup av sandsten

Haute Pierre

det var i februari, floden susade
kyrkogården låg lojt på sidan och halvsov
den lät mig inte störa sig
den somnade om och jag rörde vid den
försiktigt med pekfingret
knuffade upp den gnisslande järngrinden
så mycket marmor i dessa änglar
så många frälsare av metall
Guillaume de Verdier var en hängiven jägare
en man med hund

han sade det till mig