Nissa vaknade i lusseottan, krånglade sig ur Nisses varma famntag, tände eld i spisen, svepte morgonglöggen i ett drag och gav sig ut i kylan. På tröskeln hejdade hon sig, vände på träskoklacken, hämtade vätteboken och stoppade ner den i näverkonten jämte apelsinerna och pepparkakorna. Hon hade en tydlig föraning om att hon skulle komma att behöva boken under dagen.

Nissa passerade vätteträdet där hon mött räven igår. Nu syntes där inget spår av något djur, men den bara fläcken i snön var fortfarande kvar, trots att det hade snöat under natten. Det var märkligt. Var det någon människa som hällt ut varmvatten, eller bara räven som pinkat in sitt revir? 

När Nissa stod där tyst invid trädet hörde hon sång på avstånd. Det lät som om den kom nerifrån Tomteby Torg, och det var inte vilken sång som helst, utan en överjordiskt vackert klingade sådan, buren av späda, klockrena röster. Det här var inget mänskligt luciatåg. Det måste vara tomteknyttens eget tåg. Men vad gjorde knytten i Tomteby centrum, och så här dags på dagen? Tomtarnas luciatåg äger av tradition rum på kvällen, när mörkret har fallit. Varför hade den seden brutits?

Nissa gick närmare torget. Kanske skulle omvägen göra henne försenad till dagens beting, men hon var alltför nyfiken för att kunna låta bli. Halvvägs till torget kunde hon urskilja orden i sången:

Natten tar kattens svans
börjar att dansa

runt på vårt mörka golv
när klockan slagit tolv

Mössen dom gapar stort
svansdans går jättefort

virvlar i mörkrets dans
i kattens långa svans

//:Då på vår tröskelkvist
blåklädd med ljus i blixt

Blixtrar en blå blixt klar
Vättarnas konung!://

Nu kunde Nissa urskilja lussetåget. Knytten vandrade tvärs över Tomteby Torg och sjöng med sina ljuva stämmor. Nissa vågade sig inte tillräckligt nära för att se om där fanns katter eller möss i tåget, men hon kunde urskilja både lyktgubbar och  ljusvättar. Ljusvättarna bar så kallade vätteljus i sina händer, självlysande fossil av bläckfiskar. Detta ansågs av många ansvarskännande tomteföräldrar vara skrämmande för knytten, så därför hade ljusvättarna under många år varit bannlysta i Tomtebys luciatåg. Nu var de uppenbarligen tillbaka.