DET SKA FAN VARA POET I DETTA LAND!

Poet i i detta fattiga poetiska land. Det är absolut inte lätt. Är man sen också en man blir det ändå svårare. Man klassas då som en tönt,en man kan väl inte hålla på med såna deckadarier? När jag började skriva dikter var jag väl kanske 7 år. I skolan tyckte de om min musikalitet men dikterna liksom strök de överf för detta var inget relevant at en pojke skulle syssla med.

Att skriva dikt tycker jag inte behöver könsrelateras. Utan det är ju att poeten skriver med pennan från hjärtat. jag har under åren i poeter.se läst åtskilliga dikter och har verkligen njutit av det. Kärleken för vem har varit det centrala genom att jag så brutalt slets bort från mina föräldrar och sattes på ett Barmhem sedermera ett fosterhems-helvete.
Jag är av den övertygelsen att kärlek är absolut det största vi har. Att vi sedan missbrukar det och inte vårda kärleken är ju en annan femma.
Det fanns något som hette "svår svenska" när jag gick i åttan på Gamla Läroverket. Rektorn som hade detta ämne skrev på tavlan "Solen" då skulle man skriva om det nästa lektion var att skriva en dikt om "döden" Detta tyckes vara för konstnärligt så det lades ner. Dessa människor förstod inte vad de lade ner. Jag undrar faktiskt om de ens hade läst en dikt i hela sitt liv.

Nej,det ska fan vara poet i detta land.
Det är inte ens lätt att vara människa

JAG ÖNSKAR ALLA POETER EN GOD JUL OCH KÄMPA PÅ MED ERT SKRIVANDE FÖR DET TYCKER VI OM

JULEN 1916

Bo Grapenskog