Ibland är jag som Imse Vimse Spindel
Många hårda regn har spolat mig ner

Jag klättrar upp igen och kan få svindel
Jag får svårt att bromsa, även om du ber

Jag har även varit som Mormors Lilla Kråka
Det är ingen som styr, men jag ska ändå åka

Mitt liv är ju som en berg- och dalbana
Att åka med har jag gjort till en vana

När jag är riktigt jävla låg,
är det som att åka frakttåg

Jag känner mig som ett djur i bur, i nästan ett halvår
Då vill jag att tåget spårar ur, eller hittar ett stickspår

Det är med vårsolen det händer
Det är ju då mitt liv vänder !

Mänskligheten i stort,
åker som årstiderna, karusell
Det har ni alltid gjort

En tid för att så, en tid för att skörda
En tid att kasta sten, kriga och mörda

En tid att dö, en tid att hela
En tid att samla, en tid att dela

En tid för fred, att förlåta och älska sin nästa
Att tillsamans samla strandstenar är bland det bästa

Våldskarusellen har alltid gått runt
Före stenåldern kastades den första stenen

Den evige soldaten kämpar med spjut eller granater 
Säkerhetsrådet pratar bara strunt

På freden är det som en spark i "grenen"
Några lämnar in veton och kör sina divalater

På "Världens tivoli" vill jag ändra
Detta krig måste nu få en ända

Om ingen höjer rösten, kommer inget hända !

Om vi får karusellen att paja,
finns det tid för människor att haja

Despoter åker Fritt Fall och andra får skämmas och rodna
"Ingen fara", säger tivolichefen, "det går att ordna" !

"Det man förlorar på karusellerna,
tar man igen på slänggungorna" !