Vissa möten borde inte skeHar du likt mig levt i utanförskap Stämplats som någon utan värde Då vet du också hur svårt det är Att få bort den känslan ur kroppen
Till dig som aldrig känt hur det är att vara osynlig Till dig som var någon av dem som ignorerade mig
Till er vill jag säga tack Tack för att ni gav mig en annan syn på livet Tack för att ni ärrade min själ så hårt Att den nästan gick sönder Utan er hade jag inte varit den jag är idag
Men jag ber er komma ihåg följande
Att nu finns det möten som aldrig borde ske Som bär på en bitter eftersmak För även om intentionerna är goda Lämnar det öppna sår efter sig
Ty att berätta för mig att du känner dig skyldig Lämnar mig med en blödande själ Och din önskan om att be om ursäkt Kan jag inte ge dig För det som skett har skett
Jag kommer alltid få leva med ärren i min själ Och dem kan inga dåliga samveten ändra på
Fri vers
av
Maria Sundelin
Läst 408 gånger och applåderad av 13 personer Publicerad 2016-12-30 12:38
|
Nästa text
Föregående Maria Sundelin |