Den otrognes förklaring till sin otrohet var alltid densamna i sin fruktan att själv bli bedragen och därför alltid måste hinna vara den som först var otrogen och på det viset förstörde alla sina förhållanden av fruktan att bli bedragen trots att den bedragnas otrohet var obekräftad och ett hjärnspöke hos den otrogne för skammen att bli bedragen skulle vara värre än att själv vara den som bedrar.