Det finns skäl anta  att den  solitäre  betraktaren
ser så mycket skarpare  än de som  hela tiden be-
finna sig i händelsernas  centrum, vars  oreda av
grumligt  osammanhängande viljor  drar åt olika
håll, varvid man  utgår  ifrån  att den  solitäre be-
traktaren anser som ett inferno.

Och även  om  den  solitäre  betraktaren  inte  är
så  sällskapsbenägen  och  social  efter  en  sådan
syn, så  emotser han få bibehålla  valfriheten om
de  mänskliga  rättigheterna  till  social  samvaro
när helst så skulle anses lämpligt, när människor
har  bättrat  sig  efter att de insett  i vilken  galen-
skap de föresatt sig genom den  fängslande mass-
ans helvete ,där den solitäres frihet framstår som
ett paradis i jämförelse.
-