Åå, -- som jag njöt av
å äta de grå-brun-gröna
små päronen från trädet
utanför vita villan med

gröna fönsterkanter
vid Höglandet i Bromma.
Frukterna var saftiga å
hade tröst i sin smak.

Gav en känsla av att få nått
gratis av Naturen, Jorden!
Kunde plocka päronen, direkt
från öppet köksfönster.

Kan, ännu, minnas
smaken av tid, som
förenades med min kropp.
kom in i mitt kött !

Ute, Världen skrålade
automobiler i
de blå regnen..
Kunde ej förstå --

varför icke jag fick se
nånnting av det,
som verkligen hände
i Det Stora Hela!!!!

Åt mig mätt på
gråpäron i min
dunkeldystra Ungdom, -
-- för evigt borta...