Du omfamnar mig, men jag kan dig aldrig se
Du är den mörkaste fantasin, jag är enbart en spegelbild

Du behåller mig under dagen, och bestämmer natten ut
Jag försöker förstå, dina tänder biter min hud för hårt

Jag är den fallna, den som skriker; aldrig proper
Ljuvligt att den döda, svarta rosen vill fördriva tid här

Vad såg mina ögon, tystnad, en hand om mitt hjärta
En snara om min hals, en kista djupt begravd

Jag skriver inte själv längre, orden formar du
Skapar mig på nytt, nyfödd; längtan till det ljusa har fötts

Ser du min melodi, hör du mitt manuskript
Det hela suddas ut, min själ frös kvar

Tär på mig, lär mig det overkliga
Vad en synd innebär, vad ett helvete; verkligen är

Ärv mina känslor, ät min förälskelse
Bind mig till dig, vi förvandlas till ett idag

Jag ser allt, men aldrig något; din sluga älskade orm