När vi var färdiga med dagdrömmarna
och hade blivit klara med
teckenplaceringen på jorden
var det nu rätt tid
att komma till jorden
på jakt efter guldsaker.


Enligt drömtydaren
Skulle vi först möta Turen
som enligt rekommendationerna
från Paradisets trollkarlar ...
skulle vara glänsande
och befriad
av alla suckar på jorden.


Då vi hade ödet i våra händer
skulle det finnas goda chanser att i det andra skiktet
enligt en blind gammal astrologisk legend,
möta Kärleken.


Och efter att Jorden blivit förälskad i oss,
skulle vi slutligen i det tredje skiktet,
enligt utsagor av Skapelsens grundare,
ledas till lyckan.


För att ni ska förstå
hur pass allvarliga vi var
i sökningen efter lyckan i jordens djup
räcker det att jag berättar för er att vi för att vara helt säkra,
klargjorde att forskarna
borde vara mycket försiktiga
därför den mystiska jorden
inom sig hade eld som skulle
kunna bränna vårat guld.

''- Var inte oroliga ...''
sade någon för att trösta oss.
''- Vår älskade Jord
håller inom sig även vattenforsar
för att vid fara släcka
de farliga bränderna.''


Så lite i taget
från dröm till verklighet
och från verklighet till ångest,
Jorden äntligen öppnade sig

Jag tror ni förstår…
Vi var säkra på att vi äntligen
hade framför oss –
trots att ingen av världens skrifter
önskade det – en vit dag.


Men tyvärr,
Jorden som fortfarande tillhörde oss
Kunde inte ge oss något speciellt
eftersom hon för sig själv
inte hade drömt om en framtid
och vad gäller guldet,
sades det ingenting om.


Och faktiskt
just på grund av hennes likgiltighet
vattnet som var det lättaste av allt
hade nått väldigt högt
och våra eldiga förväntningar släcktes
redan från det första skiktet.