Han satte sig ner i det gröna gräset och lutade sig mot trädet. Han kände morgondaggen genom sina tunna linnebyxor. Han tittade upp och såg den snart klarblå himlen genom björkens grenar. Han kände sig tom, hjälplös och ensam.
Han hade rusat hemifrån för några timmar sedan och bara gått. Gått i cirklar på holmen, för att samla sina tankar. Men tankarna bara snurrade runt i huvudet på honom, han visste inte var han skulle börja. Det var så mycket han behövde bearbeta. Han kände hur hjärtat slog mot bröstkorgen, snabba tunga slag. Han försökte andas lugnt så att pulsen skulle gå ner. Efter en stund kände han hur slagen mot bröstkorgen sakta började avta.
Han plockade fram en cigarett och när han tagit första blossen kände han hur ett slags lugn föll över honom, som att falla handlöst mot marken och oväntat landa på mjuk bomull. Han tog ett sista bloss på cigaretten och slängde iväg fimpen i en snygg båge mot vattnet. Plötsligt från ingenstans, fick han stor lust att simma. Han gick bort mot vattnet, slängde av sig kläderna och hoppade i. Han kände hur det iskalla vattnet omslöt hans varma kropp. Som om vattnet ville åt all kroppsvärme han hade kvar. Han lät sig själv sjunka ner i det kalla vattnet, lät mörkret sluka honom. Han sjönk. Han såg morgonsolens strålar som bröt genom vattenbrynet försvinna. Allt blev mörkare, kallare. Hans kroppsvärme var uppslukad av det kalla vattnet, han blev ett med vattnet. Försvann ner, djupare, mörkare. Försvann.