Idag är dagen äntligen här
jag ger fullständigt upp idén om att vara relaterbar
om idén att inte vara utanför
Det är orden från en sexistisk, transförnekande och empirisk psykolog som gett mig kraft att ta beslutet
Han sade:
”Samhälle och världsfolk behöver de som står utanför
att det är de som är konstnärerna och författarna och musikerna och de slöa
de som ger infrastrukturens utförare och planerare något att leva för”
Jag ställde mig upp, såg bort från YouTube, och proklamerade:
”Tack som fan din jävla karlgubbe! Äntligen kan jag ge upp idén om att vara en del av en hel del
Nu ska jag sluta upp med att vara en sådan
som nickar när medmänniskor klagar på det kalla vädret
som skriker i takt med sången om att SJ inte klarar av sitt kall
som önskar att helger var längre och friterat socker ska komma rinnande ur vattenkranen
Nu ska jag äntligen stå för att jag
ställer mig var morgon i isande vatten med ett brett grin
långsamt dör av tristess i umgänge med de som inte söker svar på frågor obesvarliga
skäms över att ens sätta foten i en livsmedelsbutik
Och jag ska eskalera, jag ska bara följa hjärtat och slänga av mig mina kläder när jag står på ett torg
bo i ett övergivet hus, använda mina sista hemska dollars för att införskaffa reptiler, och bussa dem på äventyrliga inkräktande ungdomar”

Men sen blir det väl som det alltid blir
Plötsligt, när jag känner mig fulländad som Jag, där ute i skogen
ätandes bark, bär och fallen kotte
bärandes silverhatt och egentatuerad dagbok
Så kommer de flockandes, de vars umgänge jag stått utanför,
de som nu ska bli som jag, i trendens tecken
Då blir det väl dags att vända om igen
gå till Kungliga Burgaren, och käka stucken gris, med komjölksgarnering