En dag satt Louise som vanligt på en soffa och tog en cigarett. Hennes vana skulle senare i livet ge henne en serie olika sjukdomsbesvär, sedan skulle hon dö i en ålder av åttiosju år, lungsiktig och krum. Men det var som sagt långt dit och ännu var hon bara något över femton år fyllda. Hon var blyg och kär i en kille vid namn Stefan. Om du kisar litet med ögonen kan du se honom komma gåendes där borta. Med ännu en hundrafemtio meter kvar till busshållplatsen. Där satt hon alltså och blossade. Var i drömmarnas värld och såg inte att det var han. Hon kände sig smått uttråkad bara och lekte med tändaren i sin hand. Det kom in en buss mot sin hållplats och Stefan joggade fram för att hinna. Louise sträckte fram ett ben precis när han passerade. Gossen föll, snubblande nära att återvinna balansen. Bara att han föll och slog huvudet i trottoarkanten så att han förlorade medvetandet och dog bara tjugotre minuter senare. Då var Louise redan på väg därifrån. Hon hade inte försökt ta reda på hur det gått. Bara tagit sig för med att avlägsna sig. Vad angick det henne om en grabb snubblade över ett hen och ramlade i gatan? Det hände så mycket här i världen och en kunde verkligen inte bry sig om småsaker.