Havets suckar kommer,
ibland,
med vindens klagan i fönstern,
och vi försöker då
med sorgfyllda ögon
krama vågorna,
för att rädda drömmarna och människorna
som inte fick korsa horisonten.
Att leva med tanken om havet
från den andra oceanen,
är att förfölja luftens skuggor,
molnen,
vetesdoften,
mildaste vindarna,
violetta molnen från kvällen,
döende spökbåtarna på playan,
jodens och saltets doft
och stjärnorna som fäster sig
längre bort vid horisonten.
Att tänka på södern
är att känna frånvaro
som flaxar mellan händerna.
Alla dagarna regnar nostalgi
och åren passerar
utan att kunna stryka
över själens minne.
Vare gudarna
att vi få återvända,
min älskade,
innan de börjar övergivandets ritual
och jag kan ta med mig,
till den andra oceanen,
alla våra kärlekstimmar,
nätterna störda av smekningar,
ditt pärlemors hjärta,
hemligheten i dina mjuka händer,
ditt smittsamma skratt,
perfymen av alla dina kläder,
kyssarna från din röda mun.
Just nu,
stanna vid min sida,
sov med mig,
för att drömma tillsammans
om havets i den andra oceanen,
och att det ljusaste stjärna
faller över oss från evigheten.
Ännu, är det inte gryning
-min älskade-
i Stockholm.