våga inte
våga inte se mig
och avundas
du skulle bara våga
jag vet att du ser det
det som sitter på min kropp som kläder jag inte kan ta av
mina kläder tar jag inte av
aldrig av hur solen än värmer
kläder som har långa ärmar
haha nu vet ni vad ja menar
vet ni vad jag menar när jag säger långa ärmar
visst vet ni det vad jag menar när jag säger långa ärmar
varför jag har långa ärmar?
jag tar var ärm så och knyter dem så bakom ryggen så
så jag knyter dem bakom ryggen
och knyter mina nävar så att fingrarna inte ska gå lösa
försöker fläta mig till sans men
inget funkar inget funkar inget funkar
precis som mamma vi är toviga och yviga yra yra höns
jag och mina fingrar
klöser och pickar överallt
överalltöveralltöverallt
för att hitta långa röda maskar
så jag knyter mina ärmar runt min kropp
och lägger händerna förrädarna över hjärtat
den mesen
och andas in 1234 håll andan 1234 andas ut 1234 håll andan 1234
och sista andetaget blir det sista överhuvudtaget
ge mig ett kallt rum ge mig schakaler och ge mig snälla
ge mig en grav
ni kan linda in mig och ta ut mig
jag vill bara se hur det ser ut när kroppen fylls av riktig sand
inte bara känslan av den
som river och sliter ut mig inifrån
som gör mitt inre dammigt
och jag slickar bort
dammet från mina fingrar och undrar när det hände sist
och varför
det gått så lång tid mellan
för det är så skönt att
att vara fylld av i alla fall sanden och visst
sen
när alla känslor torkat ut och alla tårar tagit slut
och jag kan känna hur salt smakar på tungan i tusen år
vill jag bara att ni lindar in mig och tar ut mig
ta ut ut ut ut ut ur min kyrka allt det här allt det här allt där
det är väl bevisat att åderlåtning aldrig va helt verksamt
men det beror väl på hur en vill att det ska värka
för det enda som känns i min kropp är det som värker
då får vi söka upp det som smärtar men jag har gjort felsökning efter felsökning efter felsökning
och kommit fram till problemet helt själv
det finns inget virus i mig
en trasig serotonin maskin kanske
men vi kan få godis på annat håll
men värken värken värken
den rinner i mig
bultar
som vågor mot klippan
som rött rött rött från hjärtat
och dropp dropp dropp ner på golvet
där det inte gör ont längre
tror jag
vi pratar inte längre
jag och mitt blod
vi gick skilda vägar när jag var 23, 24
år av besvikelsen är värst
år av du sa det du sa och jag trodde det du sa
och du sa sen nej för du var sjuk
precis som jag.
inte ett virus men
det ligger i blodet
nej åderlåtning är inget en rekommenderar
men det här är inte för medicinskt bruk
så linda in mig
i en duk
av vitt linne
och låt mig visa fritt
det som sitter inne
innanför mina långa ärmar
dead men feel no shame
och våga inte
våga inte
du skulle bara våga
avundas mig
för jag ser dig
och du mår lika dåligt som mig