Ur språksociologiska forskningar framkomma att den skånska dialekten,äga förgreningar i sin talfunktionella störning med "Gilles de la Tourettes syndrom" ( tics)

De lokala tics " ekolali palilali" dvs upprepning av det man säga "koprolali" vilket medför återupprepade harklingar,kraxande läten,andfåddhet,smackande och ibland förekomma även grymtningar samt försök blåsa ut luft.

Detta tyda på en organisk neurologisk hjärnskada pg av syrebrist under fosterstadiet.

Sensoriska Talcentrum ligga ju i hjärnans "brocas centra" som ordnar ord till begriplig väl strukturerade meningar med betoningar på grundläggande vokaler i väl avvägd betoning.

Det återfinns i "häxhammaren 1489 "( Malleds Maleficarum) en beskrivning om en präst som led av just " tics" som angripa talcentrat mm,denne behandlades av en Excorsist.