Denna dikt vill jag tillägna en vän som lykligtvis lyckades överleva den stora flodvågskatastrofen i Thailand.
KatastrofenKatastrofen var ett faktum. Vad var det som hänt?Alla sprang omkring i panik. Man hör människor skrika i panik när väggen av vatten slår in mot land. Barn och föräldrar separeras från varandra. Kommer de någonsin hitta varandra igen? Många dog och ännu fler saknas. Varför kom vågen just nu? Detta som en gång var ett semesterparadis för många. Nu ligger allt kringstrött på de vita stränderna. Allt hade krossats av vattnets otroliga kraft. Hus hade spolats ut i havet. Båtvrak låg överallt .Kroppar drev omkring i det ljumma havet. Hjälpen kom allt försent och sjukhusen var fyllda till sista bädd. Ja, människor låg packade som sillar på dom ytorna som fortfarande fanns kvar. Skriken ekade på stränderna ljud som vi alltid kommer att minnas. Mödrars ångest över förlorade barn. Fäders ilska över känslan inför vanmakt. Barns känsla av att vara övergivna. Lokalbefolkningens vänlighet trots sin situation. Jag hoppas kunna få återse detta en gång så ståtliga land.
Fri vers
av
smirnoff72
Läst 317 gånger Publicerad 2006-05-24 17:13 |
Nästa text
Föregående smirnoff72 |