Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Denna dikt vill jag tillägna en vän som lykligtvis lyckades överleva den stora flodvågskatastrofen i Thailand.


Katastrofen

Katastrofen var ett faktum. Vad var det som hänt?
Alla sprang omkring i panik. Man hör människor skrika
i panik när väggen av vatten slår in mot land. Barn och föräldrar separeras från varandra. Kommer de någonsin hitta varandra igen?

Många dog och ännu fler saknas. Varför kom vågen just nu?
Alla som dog till ingen nytta. Mina tankar går främst till alla barn som förlorat båda sina föräldrar eller bara den ena. Men som också kanske förlorat sina syskon i den stora vågen.

Detta som en gång var ett semesterparadis för många. Nu ligger  allt kringstrött på de vita stränderna. Allt hade krossats av vattnets  otroliga kraft. Hus hade spolats ut i havet. Båtvrak låg överallt .Kroppar drev omkring i det ljumma havet. 

Hjälpen kom allt försent och sjukhusen var fyllda till sista bädd. Ja, människor låg packade som sillar på dom ytorna som fortfarande fanns kvar.

Skriken ekade på stränderna ljud som vi alltid kommer att minnas. Mödrars

ångest över förlorade barn. Fäders ilska över känslan inför vanmakt. Barns känsla av att vara övergivna. Lokalbefolkningens vänlighet trots sin situation.

Jag hoppas kunna få återse detta en gång så ståtliga land.     




Fri vers av smirnoff72
Läst 317 gånger
Publicerad 2006-05-24 17:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

smirnoff72
smirnoff72