Min far och min farbror har levt två väldigt olika liv från och med att de blev runt 30. Två bröder med olika historier.

Min far har arbetat hela sitt liv. Han var den sportiga och öppna typen, inte kanske en av ”de coola” men alltid omtyckt av alla. Strax efter 30 träffade han en kvinna som han blev kär i, och de fick två barn. Med sin familj levde han ett bra (om än något genomsnittligt) medelklassliv. Han åkte på semester med dem en gång om året, ibland till Grekland och ibland till Sälen. Han satt hemma med dem på kvällarna och tittade på tv. Han hjälpte sina barn med läxor och bla bla bla, ni vet vad en svenssonfamilj har för sig.
Han knegade på och klagade aldrig, knappt ens när hans sambo bestämde sig för att flytta ifrån honom. Han erkände långt senare vad alla redan visste, att han tyckte att det var jobbigt, men han kom över det och har fortfarande bra kontakt med henne. På senare tid har han hittat tillbaka till en gammal flickvän och snart går han i pension efter att ha arbetat så gott som varje dag sedan han hoppade av gymnasiet. Han säger själv att visst har det varit några jobbiga bitar på vägen, men på det stora hela är han nöjd. Han har varit lycklig.
Just nu är han ute med ett kompisgäng och spelar boule.

Min farbror har arbetat så mycket han har kunnat. Han har kämpat med sjukdom i stora delar av sitt liv, men fram till att han var runt 30 lyckades han leva relativt opåverkad av det. Han hade hittat en fru och de hade köpt ett hus i ett fint område. Sedan slog sjukdomen till ordentligt. Han kunde inte fortsätta jobba och var tvungen att sjukskriva sig. Efter några år ville hans fru skiljas från honom, hon kände sig fast och orkade inte ta hand om honom längre. Han blev tvungen att flytta hem till sin mamma, som bodde i en fin men ganska liten lägenhet, någonstans mellan trettio och trettiofem år gammal. Inte många år senare hamnade han i rullstol. Han kunde inte träffa sina vänner särskilt ofta, dels för att många hade flyttat från staden men kanske främst för att han inte kunde ta sig hem till dem särskilt enkelt på grund av rullstolen, och skämdes för mycket för att låta dem komma hem till honom, snart 40 år gammal och boendes hos morsan.
Åren gick och mycket lite förändrades för honom förutom att sjukdomarna blev värre och värre. Efter ett tag blev hans mamma för gammal för att ta hand om honom, så han flyttade hem till sin bror som bodde själv det hus min farbror hade köpt och senare hyrt ut till min far och hans familj. Han hade blivit så sjuk att han behövde hemtjänst, vilket han fick. Bortsett från dem hade han så gott som inget umgänge, utan spenderade dagarna med att sitta framför tv:n och se på medan hans sjukdom långsamt förstörde honom, fram tills den dag då det sprack.
Just nu ligger han på sjukhus, doktorerna tror att han kommer vara död inom kort.

Och ni vet vad de säger. ”History repeats itself.”
Min bror har nyligen, tillsammans med sin flickvän, flyttat till en egen lägenhet. Hans liv är kanske inte helt perfekt, men han har henne, deras lägenhet, ett bra jobb och hälsan i behåll. Det har varit snack om giftermål. En liten och intim ceremoni i Japan.
Och här sitter jag.
Två bröder med olika historier, och jag börjar inse vilken bror jag är.