Som barn var hon ofta ensam,
utan någon att leka och tala med.

Föräldrarna var alltid upptagna,
med sitt och förstod inte heller
barnets språk.

Hon satt ofta och tittade ut
genom fönstret mot skogen,
och drömde sig in i den.

Föräldrarna hade uppmärk-
sammat detta och varnade
henne från att gå in i skogen
för där går man vilse.

Som ju barn är födda till
forskare och upptäckts-
resande
och allt som är hemligt
och förbjudet av vuxna
ter sig lockande,
gick hon därför in i skogen,
djupare och djupare,
och kom aldrig mer ut ur den.

Flickan växte så upp i skogen,
lärde sig tala trädspråket
och blev med tiden
Bibliotekarie.

*