I rummet, som ser precis om som en inrättning utifrån, sitter det en man vid ett bord. Dit anländer en annan man. Han uttalar sig, mannen vid bordet uttalar sig och därav utspelar sig en så kallad konversation.
- Ni trivs här, finner kanske duken duglig och utsikten god?
Mannen vid bordet finner något i mannens uppträdande märkligt. Det svär en smula mot det han säger. Så där skulle en servitör på en restaurang kunna uttala sig, men inte till det uppförandet. Han verkar spotta fram orden, som om mannen har något horn i sidan till den som sitter där och verkar som vänta på något. Plötsligt säger mannen vid bordet.
- Nåjo, det verkar som om jag behöver gå ut ett slag.
Varpå han beger sig ut och ser sig omkring. För att göra detta måste han resa sig, ta sig genom rummet med snabba steg och öppna dörren för att ta sig nedför de trappor han varit på väg att ta sig upp för något tidigare. På vägen dit kunde han höra att fåglar inte var riktigt utdöda än samt att grönt är den färg som inte precis dominerar omgivningen i fort av träd och buskar. Åter befinner sig mannen utanför och ser på huset som med nya ögon. Det hus han befinner sig ute vid påminner starkt om en restaurang. Precis som första gången har stått ungefär där. Mannen hade gärna sett en anvisning om ett speciellt litet rum just för ärendet ifråga om att vila huvudet på under eller efter den möjliga måltiden.
Mannen vid bordet går och sätter sig igen, utan att tala, blott tänka kring det mera märkliga i scenen. För säkerhets skull öppnar han munnen i ett.
- Det ser ut precis som en restaurang utifrån, och utsikten är ju också...
- Ni är intresserad av min fru, säger nu mannen framför bordet, men en viss egg i uttalet. Som vore han missnöjd med något.
- Är det här en restaurang, eller har jag klivit in någons lägenhet av misstag? Är det er fru som står i kassan eller är det någon som ni bara har anvisat platsen för att få ert hem att likna en restaurang?
- Det är en restaurang och hon tar upp beställningar. Men hon är också min fru, och ni har redan varit framme hos henne tre gånger, som om ni vore extra intresserad av...
- Ni är svartsjuk av er alltså. Så om jag är framme vid kassan fler gånger än en och inte överlåter ärenden och tankar åt någon annan, så blir ni både misstänksam och svartsjuk?
- Menar ni att det bara är av intresse för restaurangens varor och utbud som ni varit framme vid kassan tre gånger?
- Jo, jag har litet dåligt minne och mina fem barn och min fru kommer visserligen hit snart, men den dröjer ännu något, familjen. Och under tiden blir ni alltså svartsjuk, även om ni söker dölja det en smula illa?
- Har ni, har ni familj? Stammar nu ägaren som förläget. Förargligt.
- Jo, det kan bli så. Mina fem barn är inte enbart killar, tre är i och för sig killar, men två är tjejer, ungefär som min fru, egendomligt nog. Det har blivit just på det viset och de har även en smula egen smak, men ni vill kanske att vi väljer att äta samma rätt allesammans, kanske för att ni har en sådan smak själv?