Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En del människor verkar ge sken av att vara synskadade, en del är det också. En konst det är stundom, att skilja dem åt. De som är och de som bara verka vara. Något. Ja, eller någon. Lätt inspirerad av Bengt H. I slutet.


Hur ofta gläder du dig...





...över att inte heta Eriksson?
Larsson, Svensson, Lindberg
eller något annat brottsligt.
Möjligt olustigt.

Så populärt ena dagen,
bara för att sedan som påminnas om
bara för att det
'gått en smula dåligt'
för någon med ett efternamn som ditt.

De flesta som gjort illa ifrån sig,
åkt dit för det eller inte.
Heter som du.
Besläktad med eller inte.

Hur kul är det att vara läkare
om någon gjort sin sak en smula illa?
Det är väl inte ditt fel
att mördaren i en film av regissören Hitchcock
sålde frukt och grönt i staden London?

Jag tänker ju inte
plötsligt illa om dig
bara för att du sålt skämd frukt,
eller i alla fall blivit misstänkt
för att göra det?

Nej, du är säkert en hyvens och härlig människa.
Bara att du inte visar det 'hela tiden'.
Och om du bara byter spår, stift eller skiva.
Så kommer du till din rätt.

Har jag fel där?
Visa nu din rätta sida,
om du så aldrig gjort det förr.
Se så, kom igen nu.
Någon vill se den.

Ett byte av namn är inte hela saken.
Kan du vända sidan till,
eller baken,
duger nog även ansiktet,
blott ditt som inre skiner igenom.




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 289 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2017-07-18 15:51



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP