Varför står det ibland 'ungersk gulasch' på matsedeln? När det väl lika gärna, som förklarande kunde stå, gulasch, en sorts kalops som de sägs laga den i Ungern. Annars går det väl att som ringa ersättning välja 'bilolycka', som en knasboll på kursen sade för en del år sedan. Om maträtten 'Pyts i panna'. Tills en råkar ut för en bilolycka och hamnar på sjukhus? Nja, jag tyckte det var billigt redan då. Att ligga på sjukhus efter en trafikolycka. Men jag kunde ha medgivit att det nog var mitt 'fel', då ett jag varit med redan något 'förut'. En vän till mig drack nog kaffe den dagen. Bara det att jag inte vet. Jag var inte där. Vad jag drack själv, vet jag inte. Minns inte heller så mycket. Blandade just ihop den gången med ett helt annat sjukhusbesök, ett då jag visserligen var sjuk, bara inte av samma orsak. Och senast också, inte heller av dessa var för sig skilda skäl. 'Ibland är en cykel bara en cykel'. Vad människan nu menade med det. Litet som uttrycket. 'Ett äpple är ett äpple är ett äpple'. Ligger kanske bra i munnen, men vad betyder det? Har aldrig förstått mig på det. Använder det aldrig själv. Men kan som för mig själv ibland höras som mumla saker som 'ett aprikosträd är ett aprikosträd'. Eller något annat, för en eventuell medhörare. Hörbart bara för den exceptionellt nyfikne. Jaså, du är just sådan ibland? Kunde just tänka mig det. Jaja, du råkar höra, som ofrivilligt? Så är det ibland då jag umgås med två vänner samtidigt. Vilket händer bara vid speciella tillfällen. Hur det kan låta då? A säger något till B, varpå C svarar. I tron att C plötsligt är B. Jag menar, om jag säger exempelvis 'Katarina, äh räck mig osten, är du hygglig'. Jag menar då, hur kan en person som Rutger plötsligt få för sig att han heter Katarina? Egendomligt, på min ära. Han, som jag förutsåg en smula då jag plockade fram 'choklad utan socker' som det går att läsa sig till på förpackningen. Med eller utan brillor. Jag bjöd två av mina vänner att smaka. Nästan genast såg den ena ut att grina en smula mer illa än den andra, som även den verkade tycka att det äventyret 'var litet för mycket av det goda'. Det som hände sedan har jag kommit att som förvånas över en smula. Den mer vältaliga av dem, för tillfället ifråga yttrade något i stil med. 'Det smakar ju kofta om det här'. Hur hon nu kunde veta hur kofta smakar. Dessutom är det nog en smula olika med det. Jag menar, ull exempelvis, smakar just... Medan bomull, en blandning av bomull och akryl smakar... För att inte tala om koftor av akryl. Hur ofta smakar du själv på kofta? Jo. Egendomligt nog, slår det mig nu. Som en blixt från oklar himmel. Varför ser man så sällan, på specificerade lappar på kläder, att de väl aldrig blandar in akryl i ull? Nej, nu ser jag att det drar mot en bit mat. Och hur trevligt det än är, som imaginärt samtal är, som ett brev till en frånvarande vän väl ändå är. Så har även riktigt trevliga konversationer ett slut. Om än inte riktigt lika abrupt avbrutna som mer väl ovänliga plötsligt. Litet som med tavlor. Plötsligt står en framför en högst absurd skapelse, det som först bara tog sig en smula abstrakt ut. Tills en såg rött i ögonvrån. Då hände det som bara inte fick hända, (här överlämnar jag med varm hand, till en eventuell läsare att litet påhittigt fylla i resten själv. Hör bara hur det kurrar i magen).

Vänligen
(Oläslig namnteckning)