Om en vän säger sig ha sett ett spöke eller ha mött någon i trappan på natten. Bör en då säga sig tro på människan som säger så? Eller bör en själv 'följa sitt hjärta'. Säga något i stil med 'Jag tror att du tror att du upplevt något. Att den upplevelsen kan ha varit att du mötte någon. Oavsett den du mötte lever nu eller levde för exempelvis 200 eller hundra år sedan. Själv har jag inte upplevt en sådan sak.' Vad säger man till någon, en vän eller anhörig då? Senare, tio eller tjugo år senare kan ju ens vän eller släkting säga något i stil med, 'Det måste du ha drömt. Det har jag aldrig sagt.' Om du själv framhärdar, kan du ju själv framstå som mindre trovärdig.