årstiderna upphör att existera
i strömmen som aldrig sinar

regnet blir ständiga giljotiner
som bevattnar öknen
med blodet från kropparna
som förnekas tillträde till jordens paradis

vreden som växer
förebådar de ständiga revolutionerna
mot naturen som ständigt tar tillbaka
vad den förlorat

meningslösheten stänger in staketet
bakom låsta dörrar
så att glädjen kan få frodas
som den blindes tro på framtiden
är nödvändig

för kärleken