Bakstycket tycks ha ramlat av, du tittar upp och något händer kring din mun. Jag ser bort mot dammet på vägen, det lyfter men inte oss. Du sätter dig i bilen, dina ben tar i allt, du är lång. Jag lägger min hand på ditt knä, handen är torr och du har jeans på dig. När vi sågs i februari hade du avskavda tänder, du har lagat dem nu sa du. Det är inte så att vi väljer att vara tillsammans. Du kör mot Århus. Jag dricker en burk med CocaCola, vi har inte varit här förut. När jag ser hästarna glida förbi undrar jag om de fryser. Jag lyssnar alltid på samma melodi. Du gråter mycket sällan, dina ögon är torra torra. Du dricker inte kaffe på morgonen, jag dricker helst öl, du lägger dina armar om mina axlar, du hänger dig på mig, jag flyter ner i sanden. Vi ligger på varandra i sanden. Det är mycket svårt att vara kvar, att stanna i livet och inte glida in på nästa idé. Det är tydligen projekten som driver oss. Du skrattar åt mig, pekar på fläckar i min panna. Vi går sedan och äter hamburgare. Jag är som alltid mycket hungrig och du sträcker dig mot min kind. Jag skakar saltkaret. Du lägger dig bredvid mig. Jag känner obehaget av dina fötter. Nästa morgon är tröjan grön, håret uppsatt i en svans. Vi är friska. Vi är glada. Vi vadar över till en liten holme. Där springer små möss omkring. De är underliga eftersom de rör sig så snabbt. Som om de aldrig vilar. I din kropp gömmer sig en skål med mjölk. Det händer att jag saknar dig innan jag vaknar. I ögonblicket där livet tömmer ut sig, spiller över kastrullens kant. Det är mjölken som fastnar, den borstar vi bort. Jag känner på ditt huvud. Håret är inte lika mjukt som föut. Jag känner värmen från dina tankar. Vi äter korv och dricker mineralvatten, jag älskar bensinmackar och det gör du också. Du håller en tablettask framför mina ögon, jag ler mycket nu. Hade vi solglasögon skulle det hela se mörkare ut, men vi svalare. Det går ett gäng därborta, tjejen går i mitten och gapar. De ser på henne. De ser alltid på henne.