På våta papper kommer dagen och lutar sin panna mot skorstenen
Det skulle regna tio dagar i sträck, men inte idag
Solen trycker sig som bekant mot vår jord
Vi samlas i hjordar av tre
De har börjat skjuta älgarna nu
Tunga kroppar segnar ner i långsam regi
Vi mäter tungans tjocklek
Håller barnen i handen för att inte glömma
Vi var aldrig en del av detta enligt dig
Igår tyska filmer som blickar mot sovrumsväggen
Bilden på päron speglas i ramen
Jag väntar mig något stort, större, störst
De säger jag ska sluta
De arbetar och min lön har ännu inte kommit
Allting håller sig flytande med hjälp av mekaniken
Min farbror uppfann kuvösen
Där finner man de som kom för tidigt till denna plats, som allt som oftast är ogästvänlig
Planeterna tycks roas av sina formationer
Likt danser placerar de sig i relation till varandra
Jag har endast ätit ost idag och ska snart börja spara pengar
Först en promenad, mer troligt öl
Det kallas för fixerad kunskap
Vi kan inte längre slitas från reflektioner
Om vi någonsin kunnat
En gång byggde de stora fönster i vattenkraftverk, till synes utan anledning
Jag känner till en bonde som putsar kornas fönster om vintern och våren
Det är varken tätt eller långt mellan gårdarna
Istället kommer de som en slags takt
Det var länge sedan nu jag såg dig bita i köttet
Suga på allt som skulle kokas
Problemet kan vara att jag fortsätter vänta
Likt en terminal ter sig min klocka, mina kläder
Men det är inte försoning jag ser utanför mitt fönster
Inte heller drakens lågor och tårar
Att ta in räcker inte, likt små lakan de lossnar
Drömmarna vi sover på
Ett kärl av september fylls lätt av idén om förändring
Frågan kvarstår vad som är värre, det konstanta eller inte