Jag längtar efter en kyrka som den var förr. Basen var bred tornet i väst kryptan i öst.
Varje morgon steg Kristus ned från korset som hängde i taket, tvättade och rengjorde såren. Smorde dem med nardus, detta hade han gjort i tvåtusen år. Inte i min kyrka men farfar segelmakaren hade haft honom som bäddkamrat vid stormen i kaphorn.
Historierna han berättade var många, där vi satt i den vackra brudbänken han snidat till sitt bröllop och donerat kyrkan till allas glädje.
Jag brukar se på duvan i taket på predikstolen, har du snidat den där med var ofta min fråga som det tjatiga barn jag var. Den flyger ju.
Det var min farfar svarade han alltid. Sitter du här på johanninattet så kan du se när den flyger ut för att leta en vän.
Liten och okunnig visste jag inte att även heliga duvor behövde ibland vara två.

Bosse 23 oktober 2017.