Dina händer är så smala
Ditt öga är så torrt
Men utan mod du skalar
Du tittar alltid bort
Du bränner inga broar
Och väcker ingen tår
Du vet att rännsten spolar
Rent ditt öppna sår

Du ber din Gud som haver
En tanke som fått nog
Den sliter och den skaver
Den ligger i din sko
Du smeker liktornsdalar
Med Hades i ditt knä
När gryning skräcken halar
Du låtsas sova räv

Hon ville inte se dig
Hon blunda och såg på
Och likt en kackerlacka
Hon lever i ett skrov
Din trötta själ förgyllde
Pölen av urin
Hon pekade och skyllde
Hon kallade dig svin